Jag som trodde att jag var frisk men icke. I går ringde jag till jobbet och sa att jag nog skulle kunna jobba på fredag för jag kände mig ändå någorlunda pigg, inte riktigt hundra men ändå så pass att jag ev skulle kunna gå och jobba som imorgon fredag. Men nu på eftermiddagen/kvällen så kom den där jäkla frossan tillbaka och helt orkeslös. Blev att ringa till jobbet och sjukanmäla sig igen, inte kul men vad gör man. Så imorgon ska jag bara vara hemma och vila och försöka bli frisk till på lördag då jag ska jobba igen, hoppas hoppas. Saknar mitt jobb och mina tanter:)

Varför slutar man aldrig förvånas för? Jag är så jäkla dum som går och hoppas och tror att det är så. Varför ska jag lägga ner energi på människor som ändå skiter i mig? Blir så jäkla förbannad. Hur tänker folk egentligen? Ska försöka och "börja om" och vara med folk som får mig att må bra och som bryr sig om mig lika mycket som jag bryr mig om dem. Har jag verkligen någon som jag kan prata om allt med? (Om man bortser från min älskade mamma då) Ibland känns det fan inte så, kanske jag som överdriver men ofta känns det så.

Ska ta och krypa ner i sängen nu hos min älskling och försöka koppla bort saker ting, mår ju bara dåligt av att tänka på det! Men nu vet jag ju iaf hur det ligger till.