Nu är man så gott som frisk och tillbaka på jobbet igen, så himla skönt. Kändes riktigt konstigt att komma tillbaka, kändes typ som man varit borta i flera veckor. Men sjukt hur fort man kommer in i arbetet igen:) Skönt att vara tillbaka och det tyckte även en del av tanterna också, speciellt en tant som sa; nemen åh hej, det var länge sen. Vad kul att du är tillbaka. (Något i den stilen). Blir man inte typ jätteglad då. Hon gjorde min dag!

Nu sitter jag här och kollar lite på datorn. Har precis sökt ett jobb på akuten. Vore spännande med ett sånt jobb men å andra sidan så vet jag inte om jag vill lämna tryggheten som jag har på mitt jobb nu. Men på något sätt så stärker det självförtroendet när man vågar att söka lite andra jobb. Måste ju söka några jobb i månaden för att få stämpla upp mina sista procent, jag menar om man har rätt till pengar varför ska man då skita i att söka jobb, never! Har faktiskt sökt ett annat väldigt spännande och intressant men samtidigt väldigt psykiskt krävande jobb på onkologen i Lkpg. Skulle verkligen vilja jobba så men vet inte om jag skulle klara av att möta alla dessa sjuka människor, lider verkligen med dem. Jo på något sätt tror jag ändå att jag skulle klara av det. Jag vill hjälpa människor och stötta och finnas där. Man måste våga satsa för att vinna, man kan inte fastna på ett och samma ställe och vara kvar där i flera hundra år typ. Man måste våga söka annat också. Nu är det inte så att jag vill ha ett annat jobb just nu men i framtiden vill jag göra något som verkligen är jätteroligt att jobba med och att man får ut något av det och tjänar lite bättre också såklart. Hade det inte varit för pengarna hade man ju kunnat jobba typ vart som helst eller man hade iaf fall stannat som undersköterska men det är så sjukt dåligt betalt. Tänk så mycket vi undersköterskor sliter och vilket bra jobb vi faktiskt gör, vi gör ju faktiskt det "största" jobbet om man jämför med läkare och sjuksköterskor och så, det är ju på olika sätt. Dem har ju såklart ett annat ansvar och måste fatta viktiga beslut och så, men det är vi som gör att patienterna har det bra; att dem får komma upp, får mat, får i sig medicinerna, får komma ut, får skratta, får känna sig hel och ren mm mm. Detta var bara några exempel. Borde det inte vara mer värt eller minst lika mycket värt!!! Nu menar jag inte så att läkare och sjuksköterskor gör ett dåligt jobb men att det kan skilja så mycket i lön. I och för sig så skiljer det inte jättemycket mellan en undersköterskelön och sjuksköterskelön, men mellan uska och läkare samt sjuksköterska och läkare är det en jäkla stor skillnad, varför ska det vara så. Självklart har ju dem en viktigt uppgift och en himla massa ansvar och grejjer men vårat arbete måste ju också vara värt lite. Nu var det inte meningen att det skulle bli en hel uppsats om det men det är bra om sanningen kommer fram någon gång. Hoppas inte att det tolkas på fel sätt men jag tycker att uskans jobb borde uppskattas lite mer och därför belönas med högre lön eller på något annat sätt.

Igår var jag och Fredrik i Borås, så himla skönt att komma ut lite. Borås är en sån himla mysig stad och roliga affärer också. Jag brukar alltid handla kläder på Zizzi, dem har typ världens finaste kläder. Hon som jobbar där kände tydligen igen mig och efter att jag betalt så frågade hon mig om jag vill vara med och sälja smink och lära mig mer om makeup och sånt. Jag blev väl lite chockad när hon frågade, jag visste ju inte vad det handlade om eller varför hon frågade just mig. Hon sa iaf att hon hade tänkt att fråga en annan gång jag var där men så tänkte hon att hon skulle fråga mig nästa gång för hon tyckte att jag verkade vara en sån himla gullig tjej. Jag kände inte direkt igen henne så på direkten, men när jag tänkte efter så kom jag på att jag faktiskt sett henne där någon annan gång. Hon gjorde verkligen min dag när hon sa så, man blir så glad när någon annan person pratar gott om en eller säger något snällt. Så det blir att fundera på om jag vill vara med eller ej, det värsta är ju om mötena kommer att vara i Borås för det är ju ändå 8 mil dit. Men det vore en rolig grejj!

Åh snart är det helg, så himla skönt. Då får vi besök utav Fidde och Håkan, blir trevligt. På lördag ska vi bowla, så himla kul. Ser fram emot denna helg för förra helgen var ju inte speciellt rolig om man säger så, låg ju sjuk hela helgen men skulle ju iofs jobbat ändå men då hade man ju ändå gjort något. Så jag ser verkligen fram emot denna helg!

Nä nu får jag snart skrivkramp efter allt jag lyckas skriva. Sitter och läser igenom lite vad jag skrivit och så och ibland ser det så jäkla flummigt ut, kan vara svårt att skriva ner hur man tänker. I huvudet låter det jättebra men att sen skriva ner det är inte lika lätt:/ Jag skulle verkligen vilja vara duktig på att skriva och använda lite finare ord osv. Blir att öva och man lär sig ju av sina misstag och blir bara bättre och bättre.

Oftast när jag åker hem från jobbet så dyker det upp så himla mycket tankar, tråkiga som roliga. Ikväll när jag åkte hem kom jag och tänka på saker som jag saknat här i livet och hur jag skulle vilja att en del saker skulle vara annorlundare eller ogjort. Fast iofs ångrar jag inte så många saker som jag gjort men självklart kommer man alltid på något. Men idag handlade mer om sånt som jag saknat i livet, som är självklart. Blir ibland avundsjuk på andra människor som har det som jag inte haft i min uppväxt. Nu handlar det inte om att jag gjort fel utan om andra personer som behandlat mig illa eller som inte har brytt sig så mycket som den/dem skulle ha gjort. Jag kan inte ändra på någon men ibland hade man önskat att man kunnat det. Man får vara glad för det man har och lägga ner sin energi på dem personer som bryr sig och som visar intresse. Det är så lätt att säga så men dessto svårare att göra det. Liver är verkligen inte lätt, det är det ingen som sagt men ibland kan det vara lättare och ibland svårare och det är bara att försöka acceptera. Så himla skönt det är att skriva av sig men som sagt det låter bättre i huvudet, inte lätt att skriva ner det. Det är så lätt att det misstolkas och att det blir konflikter utav en misstolkning, onödigt. Men här behöver inget misstolkas, fråga mig istället om det är något du undrar över. Sånt som inte rör dig behöver du inte heller ta åt dig av, alla vet ju själva vad man gjort eller inte gjort. Jag skriver inte för att dömma ut någon, jag skriver för min egna skull. Man kan inte hålla allt inom sig och då kanske det är bättre att skriva ner det än att lägga sina bekymmer på någon annan eller att gå omkring och bära på det. Nu är det inte så att jag känner att jag lägger mina bekymmer eller problem på någon annan, utan om jag behöver prata med någon så har jag alltid någon som lyssnar och stöttar. Detta är en slags bearbetning som jag kan gå tillbaka och läsa om jag vill.

Jag är inte deppig eller så men ibland hamnar man i drömmarnas/tankarnas värld och då kan man hamna långt långt borta...

Jag är så nöjd med mitt liv som jag har idag och jag är lycklig. Jag har det mesta man kan tänka sig och man ska vara glad för det man har! <3

Nu får det vara nog för ikväll! Kommentera gärna och säg vad du tycker eller ge några goda råd, det är alltid välkommet!